Operationen UNMIL i Liberia inrättades genom FN:s säkerhetsråds resolution 1509 (2003) 19. Operationens uppdrag är att stödja eldupphöravtalets verkställande och att återställa freden mellan parterna, skydda FN:s personal och egendom, stödja det humanitära biståndsarbetet samt att bidra till att förbättra den nationella säkerheten i Liberia.
UNMIL-styrkorna övertog från och med 1.10.2003 det regionala ansvaret i Liberia av de ECOMIL-styrkor (ECOWAS Mission in Liberia) som hade uppställts av ECOWAS (Economic Community of West African States). Staben för operationen är förlagd i Liberias huvudstad Monrovia. Vid staben tjänstgör två finländska stabsofficerare.
Läget i Liberia
Liberia blev som första afrikanska stat självständigt år 1847. Storföretagens inflytande i landet har varit betydande, inkomstfördelningen ojämn och ekonomin redan länge på ruinens brant. Landet har varit drabbat av krig och oroligheter sedan 1979 och de interna konflikterna har ödelagt landets ekonomi och infrastruktur.
Till följd av oroligheterna har levnadsförhållandena fördärvats och en stor del av befolkningen tvingats lämna sina hem. Undernäringen har fått stor utbredning. Det finns varken matförsörjning, hälsovård eller transporter. Den humanitära situationen i landet är skral. I huvudstaden finns det flyktingar i stora mängder. Deras förhållanden förvärras av bristen på mat, dricksvatten, medicinsk vård, logi och hygien.
Efter två och en halv månads strider gick president Taylor med på att avgå och bege sig i landsflykt. Då undertecknades 18.8.2003 ett fredsavtal av Liberias regering och rebellgrupperna LURD och MODEL. Parlaments- och presidentval hölls i landet i november 2005. Till president valdes Ellen Johnson-Sirleaf och en ny regering inledde sin verksamhet i januari 2006.
Det allmänna säkerhetsläget i landet är instabilt. I huvudstaden Monrovia är säkerhetssituationen något bättre än på annat håll i landet. Olika parter strävar efter politiskt inflytande och spänningen mellan grupperingarna fortbestår.
DDRR-processen (Demobilisation, Disarmament, Reintegration and Rehabilitation), avrustnings- och utbildningsprogrammet har slutförts, vilket tog drygt 4 år i anspråk. Allt som allt har 100 000 före detta krigare och bland dessa ett stort antal barnsoldater avväpnats.
Läget i Liberia har huvudsakligen varit lugnt men bräckligt och landet behöver fortfarande stöd utifrån för att nå ett bestående säkerhetstillstånd. Det bräckliga läget beror till stor del på de instabila förhållandena i den västafrikanska regionen, den ofullbordade eftervården av kriserna, det svaga rättssystemet, den ytterst långsamma ekonomiska utvecklingen, den massiva arbetslösheten och det administrativa tillståndet som ständigt är i behov av stöd.
UNMIL påbörjade 2007 en reducering i etapper av militära styrkor. Processen fortgår till 2015, då antalet trupper enligt planerna ska vara ca 4 000 personer. Under processen har det antal sektorer som till en början förekom reducerats från fyra till två.
UNMIL fortsätter i enlighet med sitt mandat med att:
Bistå Liberias regering i syfte att stabilisera landets säkerhetssituation.
Stödja Liberias egen försvarsmakt för att ombilda den och se till att en operativ beredskap utvecklas.
Avge lägesbeskrivningar och rapporter i realtid om Liberias säkerhetsläge till FN:s högkvarter i New York.
Skydda och vid behov evakuera specialdomstolen för Sierra Leone.
Enligt FN:s säkerhetsråds anvisningar vid behov förstärka UNOCI-operationen.
Garantera säkerheten för FN:s personal och byggnader, säkerställa fri rörlighet samt skydda civilbefolkningen.
